Café Boro
Idag är det tisdag, min lediga dag och dags för en utflykt. När jag hade namnsdag förra veckan hittade jag en namnsdagspresent som mamma köpte till mig. Det var biljetter till Café Boro på Östasiatiska museet. I biljetten ingick en guidad tur av Boro-utställningen och en workshop efteråt. Jag och mamma var och tittade på Boro-utställningen redan i våras vad blev båda två mycket inspirerad av den. Då tittade vi på utställningen själva, utan guidning och på grund av restriktioner fick man inte sitta och pyssla där. Därför tyckte vi att det skulle vara spännande att få se utställningen med en guide som kan berätta lite mer och även själva få testa på tekniken.
Efter att jag hade ätit lunch åkte jag iväg. Jag råkade vara lite tidig så jag tittade runt lite i museibutiken medan jag väntade på mamma.
När mamma hade kommit gick vi till ateljé draken där vi skulle samlas. Där satt vi sen länge helt själva. Precis när vi började skoja om att vi kanske får en privatvisning kom det ett väninnepar och gjorde oss sällskap. Tillslut kom det ytterligare ett väninnepar tillsammans med guiden. Så vi blev en liten grupp iallafall.
Vi började med att gå upp till utställningen där vi fick en halvtimmes guidad tur. Sedan var det dags för workshopen. Vår guide tyckte att vi kunde sitta i utställningen och arbeta istället för i ateljén. Sagt och gjort. Djupt koncentrerade satt vi där allihopa och sydde. Vi fick lära oss att de stygn som man oftast använde, förstygn kallas för Sashiko inom Boro och betyder små hugg. Efter en stund började det komma fler besökare in i utställningen som nyfiket och avundsjukt kikade på vårt arbete.

En och en halv timmes workshop gick fort och vi fick avsluta. Tursamt nog fick vi ta med oss våra påbörjade arbeten hem. Både jag och mamma var så inspirerade att vi fortsatte lite på kvällen.