Sitter och syr i godan ro. Samtidigt tänker jag på hur gammal min symaskin verkligen är och vad jag gör den dagen den säger god natt. Jag fick symaskinen i julklapp när jag var tolv år gammal julen 2004. Har efter det servat den en gång 2009.  

Då!

Just då börjar maskinen låta väldigt konstigt och plötsligt vill den inte sy längre. Tänker först att det är väl något skit i maskinen så jag tar fram dammsugaren, skruvar isär maskinen och dammsuger ur den. Sätter ihop allt och försöker igen. Inget händer. Maskinen vägrar fortfarande sy. Där fick jag känna på krama tänkte jag. 

Nu var verkligen den värsta tiden det här kunde hända på. Jag är mitt uppe i förberedelserna inför min digitala julmarknad som börjar nu på söndag dessutom har jag flera julklappar kvar att sy. 

Så svaret på min fråga blev att jag först försöker få tag på mamma. När det inte gick tog jag hjälp av Facebook. Skrev i en sygrupp om mitt problem och fick svaret att lämna in på service, vilket var min första tanke. Därför skrev jag även i en lokal tipsgrupp och frågade var man kunde serva sin symaskin. Får ett snabbt svar även där. När jag håller på att ta reda på butikens adress och öppettider ringer mamma och undrar om jag hade en hemsk nödsituation då hon har bråttom för hon skulle iväg och kunde därför inte prata så länge. Jag svarade ja ;) och förklarade vad som hänt. Hon höll faktiskt med om att det var lite av en nödsituation då hon vet hur mycket min symaskin betyder för mig. Hon tyckte även att service lät som en bra idé. 

Sagt och gjort. Jag packade ihop min trotjänare, beställde en färdtjänst  och åkte till doktorn som jag fick rekommenderad. På plats blev jag mycket väl bemött i butiken och de lovade att ta väl hand om min vän.